Då var det dax igen...

FullSizeRender.jpg

Jag stod och tittade in i min lägenhet och kände ikväll att det va dax att börja skriva igen.

Jag har nog haft behov av att skriva men är inte så privat av mig som man oftast förväntas vara på en blogg (samt haft mycket sorg i kroppen efter pappa) vilket gjort att bloggen och skrivandet blivit satt åt sidan. 

IMG_3481.JPG

 Men nu var det dax att ta tag i det igen.

Sedan mitt senaste inlägg har jag flyttat till Frogner samt fått en ny tjänst på jobbet som kräver en del tid (samt att jag brottas fortfarande med min Zollinger Ellisons syndrom). Den 19/10 vet jag mer vad dom sker gällande mitt magsår och Esofagit.

Nu är det dax att släcka lampan och ladda inför en ny vecka.

Sov så gott världen ❤️ 

/Lise

Börjar tröttna

Jag börjar verkligen tröttna på detta med halsen nu och längtar efter att bli av med skiten! Om exakt en vecka är det på Bärum Sjukhus jag kommer befinna mig (under narkos!!) för att ta gastroskopi!

De måste se vilken sorts esofagit jag har (finna olika anledningar till varför man får detta).

Nu får jag vara 14 dagar utan mediciner (det har gått en vecka idag) och jag har klarat det så där. Några stunder med (extrem) illamående har varit men det är bara att hålla ut nu. Tar jag mediciner nu så får jag bara skjuta upp besöket om en vecka och det vill jag inte. Jag vill bara få det gjord!

Jag har hört att "det är bättre att bara hoppa rakt in i skiten än att krypa långsamt in i den" vilket är mitt motto nu! Gör jag inte denna om en vecka kommer det bara dröja ännu längre tills jag blir helt återställd.

När jag sedan är frisk igen skall jag göra flera saker:

  1. STYRKETRÄNA (herregud va jag saknar att träna själv nu).
  2. Fixa i min lägenhet.
  3. Vara massa ute med hunden (den hämtar jag 21/4).
  4. Planera inför sommaren och en (mycket!!!) spännande höst!!!

Men innan punkt 1 verkställs måste jag igenom denna helvetesdag nästa torsdag först!

Hej och hopp!

/Lise

Först till matskålen!

Jag blir dagligen uppdaterad (bild och film) på hur min lilla skrutt mår. Han utvecklas snabbt och är ju inte ens 3 veckor gammal. Nu har han börjat öppna ögonen.

Jag registrerade reda på en film igår att han är snabb när det kommer till maten!

Nu väger han 554 gram! Han vägde 219 när han föddes så lite har han allt hunnit växa på dessa 2 veckor och 3 dagar han levt.

Herregud som jag längtar!

Jag vet hur många blir alldeles TOKIG när de får barn. Det skall snackas böljor, färg på bajs, välling, amning, nappflaskor osv och omgivningen kan ibland bli en aning trött på detta (jag är ju själv mamma) men jag är rädd för att jag kommer bli likadan gällande Prikken.

Min blogg kommer bli rena hundbloggen och mitt Instagram konto kommer säkert endast innehålla bilder på min hund.. men det skiter jag i!! hahaha

Han har redan hunnit sätta sig djupt i hjärtat till mig och min familj. Det är redan en kölista på vem som vill vara hundvakt när (om) det behövs.. ler.

En sak är säkert: han kommer få det sååå fint!!!

Älskar den lilla söta hunden!

Smiiiiiil!

/Lise

Let's move for a better world!

Jag och min kollega Kim fick trojor idag (jag saknar bara blåa byxor så ser jag riktig svensk ut!!).

Jag och min kollega Kim fick trojor idag (jag saknar bara blåa byxor så ser jag riktig svensk ut!!).

Att röra på sig har många fördelar och det är något jag upplever dagligen på min arbetsplats. Inte alla har dock samma möjlighet och därför är det viktigt att vi hjälps åt, även där, att aktivera oss lite extra för de som inte kan eller har en möjlighet.

Nu är Ullern Trening i full gång med kampanjen Let's Move for a better World! som de gör i samarbete med Technogym. Du skall helt enkelt samla aktivitetspoäng och sedan kan du vara med och donera dina moves till en god sak (#aktivmotkreft). Gå gärna in här och läs om hur du kan registrera dig och vara med och tävla!

Gult er kult som dem säger i detta landet!

/Lise

 

 

Barn kommer sällan planerad!

Jag hade bestämt mig sedan längre tillbaka att jag skulle köpa hund. Exakt när hade jag inte bestämt men det låg som skrivit för framtiden.

I lördags åt jag en sushilunch på stan. Jag hade lagt in en bevakning på just "min hund" på nätet och plötsligt plinga det till. Det var då jag såg mitt lilla hjärta, min lilla 2 veckors Bichon Havanais. Bland de små nyfödda var det EN som jag bara blev kär i direkt och just HAN fick jag! Han föddes 24/2. 

prikken.jpg

Han har fyra prickar på ryggen och får självklart namnet Prikken (norsk stavning enligt mitt önskemål med tanke på att han är född i Norge).

Han kommer få ett EU pass (precis som sin mamma Lise då jag är svensk) men kommer bli en "vestkantgutt" i Oslo. Jag längtar så (!!!) tills att jag är på väg upp för att hämta honom den 21/4!! Då kommer min lilla bebis vara hela 8 veckor!

Jösses vilken kärlek jag redan fått för Prikken. Jag får skickat bilder och filmer till mig som visar hur han mår och han betyder redan ALLT för mig!

Denna lördagen blev inte som "planerad" men jag valde att åka in till Oslo för att markera detta. Jag handlade in leksaker till honom och valde att fira detta med en god middag och en öl i Oslo.

IMG_20170310_180927.jpg

Det blev med andra ord en fantastisk helg, en helt magisk sådan! Jag är hundägare och till världens sötaste lilla skrutt.

Nedräkning pågår!

Kärlek från mig,

/L :)

Gått ner 50 kg - allt är möjligt

Att gå ner över 50 kg i vikt utan operation krävs disciplin, mod, mental och fysisk styrka! Igår postade jag ett inlägg om just Karianne och idag var hon med på TV!

17106169_397499953945083_1971799622_o.png

Jag är otroligt stolt över min PT kund Karianne (till höger) som gjort denna resan. Om 3 veckor ställer hon upp i Bikini Fitness och skall ställa sig på en scen (bara det kräver mod!).

Hon gick med i team LA Lifestyle och haft en grym coach (Lene Alexandra).

Idag (bara 10 minuter sedan) var hon med i God Morgen Norge.

WOW vilken kvinna!

/Lise

Extrem viktnedgång - Jag älskar när det går bra för andra!

Idag hade jag en härlig dag på jobbet! Jag jobbar endast 30% nu pga min Esofagit så min energi är ju inte toppen och egen träning får jag lägga åt sidan. Däremot jobbar mina kunder på och blir bara starkare och starkare.

Tre kvinnor som kommit långt på sina olika sätt är fölajnde:

Karianne

Karianne är en kollega och en PT kund till mig. Hon är så mycket mer än detta och hennes resa kan du läsa om här. Nu skall hon tävla i Bikini Fitness och jag ser hur hon dagligen tränar och sköter sin kost inför detta!

Jag har tränat henne i inre styrka, kroppskontroll och rörlighet. Vi har tränat sen i november och och detta har varit tilläggsträning till det program hon följt av Lene Alexandra och LA Lifestyle. Läs mer om Karianne sin resa härDukommer tappa hakan!

Emilie

Emilie är en svensk tjej som jag också arbetar tillsammans med (hon är PT och massör). Hon är i tillägg till detta en PT kund som jag  tränar i rörlighet, inre styrka och kroppskontroll. Hon skall tävla i tyngdlyft och idag satte hon ett personligt rekord i marklyft (180 kg)!

Herregud - vilken POWER WOMAN denna kvinnan från Sverige är!

Lene Alexandra

Lene Alexandra är en kollega samt kvinna bakom LA Lifestyle. Hon har dessutom skrivit en bok som jag börjat läsa nu (en fantastisk biografi som måste läsas - den berör!).

Fina kollegor

Tänk vilka fina kollegor jag har i alla dessa tre kvinnorna ovan.

De ger mig energi dagligen och de lyckas verkligen med det där "lilla extra". De inspirerar många människor genom att göra en stor resa själv.

Vansinnigt bra!

Kärlek från mig,

Lise

 

Jag läste koranen och hängde med prostituerade

När jag talar om för en norrman att jag läst Koranen är det roligt att se reaktionen med tanke på att jag inte är muslim. Inte är jag muslim men jag befunnit mig i olika situationer i livet där det varit nyttigt och till min fördel att vara insatt i denna religion. Jag skäms inte ett dugg för det men känner mig lite rikare kunskapsmässigt vad det gäller Islam.

Jag utbildade mig till Fotograf i 2007 och frilansade i några år vid sidan om mitt yrke som personlig tränare och instruktör. Mina favorit uppdrag var dokumentärer. Jag fotograferade bröllop, porträtt, artister, modeller men inget slog känslan av att fotografera en verklighetsbaserad händelse.

Valde att läsa Koranen

För mig var det inte vilka händelser som helst men gärna människor som var eller kände sig utsatta. Jag gjorde en dokumentär på en arabisk kvinna (från Syrien) som levde som skild i Sverige. Jag bodde mer eller mindre hemma hos denna familjen i en månad. Jag fick se och vara med familjen, som bestod ut av kvinnan och hennes två barn. Jag lärde mig otroligt mycket och tack vara att jag under tiden läste Koranen (på svenska) fick jag en helt annan insikt i denna religion.

Blev känd med en prostituerad

När jag gick i skolan skulle jag göra en uppsats om Prostitution. Jag fick tips från min lärare om massa bra böcker osv som jag kunde använda som referensmaterial men valde att skita i dessa. Jag gjorde det min lärare då avrådde mig till; nämligen att ta kontakt med de som arbetade som prostituerade.

Jag lärde mig att alla kvinnor som säljer sex står inte där av egen vilja. Jag lärde mig att även en kvinna som går på heroin, säljer sex har också ett hjärta samt känslor.

Svarta och vita människor i Syd Afrika

I 2009 åkte jag ner till Johannesburg och träffade en familj jag hade fått kontakt med på nätet via en vän i USA. Jag var ju självklart nyfiken på hur det var att leva som svart där nere.

lynda-gichanda-spencer.jpg

I Syd Afrika är den största delen av befolkningen vita. Vita och svarta skall helst inte prata med varandra och där är det inte vanligt att en vit människa är tillsammans med en svart människa.

Familjen jag besökte tog med mig till olika områden utanför Johannesburg. Det var inte en turist att se på långt håll och jag var den enda vita kvinnan i det området den veckan. Otroligt lärorikt samt sorgligt att se hur vi människor skiljer på svarta och vita människor.

Uteliggare

Som liten bodde jag lite i Rio de Janeiro. Jag och min brorsa gick i en privat engelsk skola och fick transport fram och tillbaka från skolan varje dag. Skolan låg inte alls långt från favelan. Det var fattigdom på riktigt.

Där började min hjärta slå för uteliggare och gatubarn. Jag har sedan dess fotograferat flera uteliggare i Göteborg och samtalat med dessa. Det jag lärde mig var att många av dessa är otroligt snälla samt har en stor portion humor.

Vi människor har lätt att döma varandra. Vi utgår ifrån status, inkomst, utseende osv. Vad vet vi egentligen om den andra personen tills vi lärt känna hen?

Många är rädda for olikheter men jag är säker på att rädslan skulle försvinna om man bara läste på lite innan.

Vi har alla vårt att stå med. Inga är perfekta men vad är normalt om vi alla är olika?

Det var kvällens djupa tankar från mig,

Lise