Avslutar veckan med MR-röntgen

Imorse vaknade jag av första larmet som gick kl 0500! Japp, nästan mitt i natten, och under din skönhetssöm måste jag upp med tuppen, träna samt va glad! ….. Jag ställde mig i duschen, tyckte livet var orättvist, som skulle ge mig en sådan fredag som jag var på väg att få. Varför, varför, varför frågade jag mig själv hela tiden. Under tiden jag duchade stod jag och nästan pratade med mig själv (bättre än att sjunga, tro mig!) och svor åt min rygg, att den skulle vara så kass, ställa till med så mycket, låta mig utsättas för så mycket obehag när den även under vissa dagar kan få mig att känna mig helt “normal” (vad nu än “normal” betyder då…).

Klockanl 06:45 – Jag kör min Yogalates

Klockan 08:15 – jag somnar i en massagestol på Sats Valhalla (rekomenderas!)

Klockan 09:00 – min man ringer och väcker mig

Klockan 0920 – vi drar oss mot Haga röntgen (rekomenderas INTE)

Vi var framme vid Haga Röntgen… suck.. det var ju DET jag hade haft ångest inför; att behöva ligga still i ett långt rör så länge och röntga ryggen. Varför kunde jag inte bara ställa mig mot en plåtbit som många gör när dem skall röntga t ex rygg, lungor och bröst? Varför har dem inte kommit längre i just MR utvecklingen? Varför finns inte lite skönare metoder att röntga en rygg på? Kvinnan som arbetade där frågade ifall jag kunde känna tecken på klaustofobi och jag svarade JA! (och la till några stora utropstecken där också!!). Hon gav mig nålen, injektionen (som var ren stesolid rakt in i blodet)….och väntade några sekunder. Jag hörde min kille fråga I bakgrunden “dröjer det länge innan hon märker av stesoliden?”. Hon svarade “nej, den går rakt in i blodet på Lise och fungerar på en gång” (innan hon var klar med meningen var jag helt borta…. fick en liten tygbit eller nåt framför ögonen för att inte kunna titta upp (fast jag kunde inte låta bli och försökte titta igenom…) sen kördes jag in…..Panik, panik, panik hade jag i kroppen men den var alldeles för borta för att ens kunna röra vid ett finger. Jag hade en knapp jag skulle tryckt på ifall jag fick helt panik men skulle inte ens klara trycka på den (så min kille satt kvar i rummet så jag kunnat ropat på honom ifall det hade blivit riktigt illa).

Sista tagningen var tvungen att tas om (ännu 3 extra låååååååånga minuter i  den tuben) för att jag råkade pressa min ländrygg ned lite (jag får så jävla ont av att ligga där) och var tvungen röra på den (men skulle såklart låtit bli för att bilderna blev för suddiga så vi fick ta om dessa).

Men till slut var allt över (nästan för gott för att vara sant) och jag kunde flytta mig från denna (icke Hästens) bänk och ta mig hemåt.

Jag fick hjälp med att klä på mig och var ju fortfarande hög som ett hus. Allt avlutades med en trevlig (och mycket långsam) promenad och fika genom Haga. Vi kom hem, jag somande och Eriq åkte till Maria Holgersson för massage (en liten present han fick av mig) Smile

Bilderna jag tog (en mkt hög fotograf fotograferar här) på vägen hem: