Håkan, som den han är...

Idag träffade jag en människa som betyder och har betytt otroligt mycket för mig. Han har satt sina fotspår i båda mina yrkesroller; som instruktör och som fotograf.

För 10 år sedan anställde han mig på SATS, utan att jag ens var helt klar med min utbildning, serverade mig 2 fasta klasser och sa "Lise, det tekniska kan man alltid lära sig och det är jag inte orolig över. Du har det som krävs för att lyckas, det känner jag på mig så därför vill jag önska dig välkommen som instruktör på SATS.. " och det var hans ord. Jag minns dem så väl...

10 år senare, och jag är kvar på samma företag med honom! Jag har utvecklats och han står bakom den utvecklingen. Utan honom hade jag inte varit där jag är idag...

När jag bestämende mig för att gå vägen mot fotografi var han självkart där som en mentor och stöd. Han är själv en fotograf och varit en stor inspiration för mig!

Idag fikade vi (en lång härlig fika) som jag kommer leva länge på. Han känner mig väl och kände på sig att jag var i behov av lite inspiration, vilket han gav mig. Han berättade en historia om en resa han hade gjort, foton han hade tagit och visade mig sedan bilderna. Jag fick tårar i ögonen när han visade mig bilderna.

Människor kan trampa varandra på tårna, be om ursäkt men Håkan gjör avtryck i hjärtat på människor utan att veta om det... Det är det som gör honom så speciell och viktig för mig (och många andra).

Jag vill här dela med mig hans dokumentäre historia om bonden från Dalarna. Den berättas med bilder och text som får en att känna med ögonen och själen...

Tack Håkan för att du finns!

/Lise